Livet runt 25

Ohhh, jag längtar! Speciellt nu när jag hörde att det snöar i Stockholm igen. Haha, rena skämtet ju. Denna vintern har varit helt ur balans.

Jag på bussen under Thailandsresan förra året.

Igår och idag har jag sovit galet mycket. Hela nätterna och massor på dagen också. Jag brukar annars vara morgonpigg och gå upp vi 6.00-7.00, men nu har jag sovit till 11.00. Beter mig som värsta tonåringen ju. Men det är väl det lediga dagar är till för kanske, att vila upp sig?

Jag är 25 år och kan nu skryta om att jag köpt min första bukett med blommor, någonsin. Jag vet inte varför jag gjorde det, jag gillar ju inte ens blommor? Det gör inte sambon heller så vi har bara fina fejkblommor i vår lya, vilket faktiskt är ganska fint det med. Äh, jag tror jag vet varför jag köpte dem… Kan ha något att göra med att vi haft gäster hela påsken, så jag ville väl helt enkelt impa lite…

Ganska kul ändå för senast någon dag sen beklagade jag mig över min vän jenny som påstod att det var lycka att köpa hem blommor och att man blev så glad av det. Jag fnös något om att jag inte alls förstod vad hon menade. Men nu kanske, kanske jag har börjat ändra mig. Det är ju rätt fint ändå. Fräscht likosm.

Och såhär såg det ut när han fick sju rätt på V75…

Jag och sambon hade besök i helgen. Min gamla klasskompis Michaela och hennes Oskar. Ja, sen kom det nog en sju-åtta personer till. Mycket trevligt. Fast som vanligt är det alltid roligare på förfesten än vad det är ute på krogen, varför lär man sig aldrig? Denna gången var det dock extra tråkigt ute. Tror vi hade missat att åldersgränsen var 18 år. Usch, kände mig nästan som en pedofil där inne på dansgolvet.

Mickis och jag

Mys i soffan, jag i mitten!

Igår låg jag bara och tänkte på allt kul man kan göra. Resa, jobba utomlands, läsa någon kurs, starta eget.. Ja allt! Framförallt är det resor som lockar. Min dröm är att bli resejournalist, skulle vara så klockrent. Men vägen dit känns inte helt enkel.

Ibland känns det som att jag bara går och väntar på någonting, fast jag vet inte vad. Exakt så här kände jag förra året också, då tog jag faktiskt tag i saken och åkte på långresa till Thailand. Var där september-december förra året, något av det bästa jag gjort! Men jag undrar hur länge jag ska känna att jag måste iväg och göra saker? Ibland känns det som att jag bara vill fly verkligheten. Åh, inte konstigt att jag inte kan sova om nätterna, med alla dessa tankar som maler runt i huvudet…

Det dröjer väl lite innan det är dags för midsommar. Men vi såg den filmen igår, ”Äntligen midsommar”. En svensk komedi som faktiskt var riktigt rolig. Är alltid lite riskabelt att hyra svenska filmer, kan liksom bli hur som helst. Men denna var helt klar sevärd.

Jaha. Vaknade upp med förkyldning och halsont, så typiskt. Fast i och för sig har jag vaknat med halont ett par dagar i rad nu, men sen går det alltid över på dagen igen. Skumt!

Tänkte inleda denna långfredag med att åka och gymma med sambon. Han sover i och för sig fortfarande, men det är inget ovanligt, Jag är morgonpigg och går alltid upp vid 7.00 även om jag är ledig. Han däremot sover så länge han kan/får. Efter träningen tänkte vi dra iväg och köpa mängder med påskgodis, har några ägg som ska fyllas… Kanske köper ett stort ägg till oss själva också?

Jag och min sambo har varit tillsammans sen 2006, alltså cirka fyra år. När vi hade varit tillsammans i ett år flyttade vi ihop. Detta eftersom att vi båda skulle flytta till en ny stad.

Jag hade bott själv tidigare och han flyttade direkt ifrån sina föräldrar (vilket märktes/märks tydligt). Vi hade aldrig bråkat tidigare, men när vi väl hade flyttat ihop dröjde det inte många dagar innan första bråket var igång. Vad det handlade om? Städning såklart. Vem som ska städa, tvätta, diska och gå ut med soporna är det enda vi har bråkat om, och gör fortfarande.

Fler än vi som ständigt har dessa klassika städbråk?
(Så fort jag blir rik kommer jag att skaffa städhjälp!)

Vaknade upp med magisk träningsvärk idag. Men det är väl bara bra antar jag, får se det som ett kvitto på att jag körde ett hårt pass igår.

Jag har tränat från och till hela livet. Eller egentligen inte mycket alls sen gymnasiet, nu när jag tänker efter. Men sen januari i år har jag faktiskt tränat tre gånger i veckan, utan avbrott. Det är nog någon form av rekord tror jag. Hoppas verkligen det håller i sig, för känslan efter att man tränat är svårt att få på annat vis, helt underbart.

Nu tränar jag inte för att gå ner i vikt, jag tränar för att må bra. Så var det dock inte på gymnasiet och tiden innan det, då ville jag bara bli smalare än vad jag redan var. Kanske därför det går lättare att träna nu också, eftersom det inte är lika ångestfyllt, vad vet jag?